Lainio älv - stiglöst land
Min vandring började i Övre Soppero, som är den första eller sista orten längs älven, beroende på hur man ser det hela. Jag följde Lainio älv därifrån till några kilometer före dess bildade, och tog sedan av längs biflödet Gassgassjåkkå. Detta följde jag uppströms upp på högplatån Rostonsälkö, som jag sedan gick över till Keinovuopio. Keinovuopio har en fast förbindelse över Könkämäälven, gränsälven mot Finland, i form av en hängbro. På finska sidan finns en väg med bussförbindelse.
Lainio älv känns verkligen som vildmark. Barrskogen försvinner några kilometer uppströms Övre Soppero och björkskogen sträcker sig mot horisonten i det platta landskapet.
Bilden visar hur älven gränsar till myren och att denna vall ibland kan vara väldigt smal. Det finns inga stigar att tala om utöver djurstigar. Bitvis är terrängen mycket svårframkomlig, detta är inte det värsta partiet, men den illustrerar att man har begränsade möjligheter att välja väg.Stränderna är dock mycket varierande. Där böjar och strömningsförlopp gör så att vårflod och is skrapar rent är stranden mycket lättgången. Denna typ av stränder dominerar helt klart.
Det allvarligaste hindret var den här typen breda och djupa bäckar som haft gott om tid på sig att gnaga sig genom torven ner till grus och sten. Som regel tog jag av mig kläderna och klev i med packningen på ryggen och stavarna i händerna. Vanligen blev det sedan till at trampa vatten några meter. Bäcken på fotot var lite i bredaste laget för denna teknik, det hade varit bättre att simma med ryggsäcken framför sig.
Vid den gamla ödegården Liedakka öppnade sig en fantastisk utsikt över deltalandet nedanför Övre Liedakkaforsen. Vid den forsen ändrade älven karaktär.
Ovanför Liedakka ersatte stränder av grusåsar vallen mot myren och björkskogen började glesna. Tundran kröp närmare.
Jag följde det här biflödet till Lainio älv, Gassgassjåkkå, upp mot tundran på Rostonsälkö.
När jag kom upp på Rostå så var landskapet det plattaste och märkligaste jag sett i de svenska fjällen. Två av fyra väderstreck, nord och öst, såg ut så här. Västeru kunde man ana lite höga fjäll, mest inne i Norge, söderut låg Lainio älvs dalgång.
Efter en natt uppe på Rostå kom jag i kvällningen ned mot Könkämädalen. De blåa stråket i fjärran är gränsälven och bortom den landsvägen till Karesuando och civilisationen. Sista natten låg jag nere vid sjön närmast i bild.
6 Comments:
pssss, Liedakka ödegård heter det ;) Jag har faktiskt suttit på trappen där och sett ut över nejderna, paddlade älven för länge sedan :)
/öringen
Tack. Det är ändrat. Jag har besökt ett antal fjällhemman under årens lopp, men utsikten från Liedakka tillhör nog de finaste. Om man nu kan gradera sådant.
Jörgen
Fantastiskt!
Låter som en underbar färd i stiglöst land. Men vart i friluftsvärlden börjar man om man inte längre är ensam o stark utan vill ha med sin fru :-)
Har du nåt tips på "lätttillgänglig vildmark" som inte är kungsleden.
/Larssing
Ja, det var en fin vandring.
När det gäller tips om turer med din fru så beror det ju lite på om ni skall ligga i tält eller inte. Men ett spektakulärt, tillgängligt område är ju Kebnekaise-trakten. Hela tiden nära till stugor och leder om vädret och humöret blir dåligt. Tyvärr är det området lite i stenigaste laget för min smak, men jag upptäckte i somras att även detta är mindre jobbigt, när man går med lätt packning, lätta skor och inte minst, gångstavar.
Ett annat fint och tillgängligt område är Abisko med omnejd. Padlelanta är också fint.
Jörgen
Hej Jörgen, ser att du fotat från min uteplats mitt i selet... Hoppas plastmöblerna stod framme och att du klättrade upp i äklgtornet en sväng!
Mvh Micke
Hej Micke,
Vad kul att du skrev en rad! Jo,möblerna stod absolut framme och jag tog mig en rast där och käkade lite nötter och choklad.
Skicka en kommentar
<< Home