Lainio älv - lite om annan utrustning

På fötterna bar jag så kallade "vattensportskor" av modellen Tech Amphib från Salomon. En modell som jag använt flera år på långa vandringar i allt från myr till stenskravel och toppbestigningar. De torkar fort och ger en bra dämpning under fotsulan. Som skydd mot kylande väta använder jag ibland, som här, vattentäta strumpor av märket Sealskinz.

Jag provade på denna tur även hemsydda "fotpåsar" av ett vattentätt tyg med "andasfunktion". Närmast foten en tunn syntetstrumpa, sedan fotpåsen och ytterst en damknästrumpa (här nedhasad till vristen för att visa fotpåsen) för att hålla påsen på plats. Detta fungerade lika bra som Sealskinz, men jag använde båda ganska lite. Jag tror inte att de hemsydda påsarna är särskilt slitstarka, men det är inte heller Sealskinz. För det mesta gick jag i syntetstrumpor och höll värmen ändå, trots att fötterna blev blöta. Vid alla längre raster tog jag på mig torra strumpor.

För att gasbehållaren till mitt kök skall stå stabilare på ojämnt underlag använde jag denna konstruktion. Något som jag såg på en amerikansk site. Det är tre halvor från klädnypor av trä som filats till så att spåren passar i falsen på gasbehållaren. Lite silvertejp runt höll det hela på plats. "Benen" tog lite stryk i ryggsäcken, men gjorde att köket stod mycket stabilare på marken.

Här ser man hela köksavdelningen i aktion.

Allt skräp och förpackningar från veckan gick att komprimera i en enliters plastpåse.