Tälttest i hemmaskogarna

Tillsammans med David, 15 år, testade jag ett för mig nytt tält, eller Tarptent (www.tarptent.com) som heter Cloudburst. Detta är ett mellanting mellan tält och presenning, som ger lite mer skydd än en tarp och lite mer luftväxling än ett tält. Det är avsétt för två personer och jag upplevde det som klart rymligare än andra tvåmanstält jag har provat.

"Tältet" väger 896 gram, inklusive aluminiumbågar (Easton), packpåse och tre tältpinnar. Korta bågen väger 90 g, den långa 150 g och pinnarna 10 g per styck.

Cloudburst är som synes ganska lågt, David är 167 cm lång. Själv slog jag skallen i taket när jag satt inne i det, men då är jag drygt 190 cm. Den låga profilen ger naturligtvis en mindre vindkänslighet.
Tältet är rejält långt, en halvmeter längre än min kroppslängd, vilket gör att man har gott om utrymme för både sig själv och prylar. Vi sov med framdörren öppen hela natten utan oro för att eventuellt regn skulle nå in dit vi låg.

Tältet levereras med två stycken sektionerade aluminiumbågar, en lång och en kort. Fotändan är låg och skall helst placeras mot vinden. Man spänner upp fotändan med en tältpinne och går sedan till huvudändan.
Här spänner man upp linorna med de resterande två tältpinnarna. Klart på tre minuter. Detta var allt vi gjorde för en lugn kväll vid en uppländsk sommarsjö. Det finns fästen för ytterligare pinnar i hörnen och mitt på långsidorna för hårdare väder och miljöer.

Ingången bakom den regntäta nylonen består av insektsnät med ett blixtlås i mitten. Det finns nät även vid fotändan och runt nederkanten av långsidorna. Näten är överlånga och ligger på marken med någon dm för att det hela skall vara tätt. "Tältet" saknar golv. Detta finns som tillval i olika material och väger ca 100-200 g.
Vid långsidorna kan man fästa upp den regntäta silnylonen med kardborreband för bättre luftväxling, och stänga till när vädret är riktigt ruskigt. Ventilationen fungerade perfekt denna fuktiga natt. Endast en aning kondens fanns på insidan av väven på morgonen, trots att tältet slagits upp i regnvått gräs. Det regnade en smula när vi lade oss och var fuktigt hela natten. En behaglig vind ventilerade dock under natten och man kunde känna den svepa genom tältet.

Totalt sett är jag övertygad om att ett riktigt tält hade inneburit mycket mer obehaglig kondensfukt den här natten. Cloudburst får definitivt godkänt så här långt.

Kebnekaise - mer om tältet och hur vi sov

Här är några närbilder på hur myggskydd/innetält/bivacksäck är upphängd. Det framgår dåligt av bilderna, men huvudändan har en triangulär gavel. Vid marken kan man fästa hörnena med pinnar, eller vanligare, lägga en del prylar eller stenar som vikter. Detta spänner då ut överdelen och ger ett behagligt sitt- och liggutrymme. Här kan man sitta och äta, läsa eller skriva dagbok utan att behöva bekymra sig om illasinnade flygfän.

Här ser vi hur toppen av myggtältet knyts fast vid handledsremmarna till de gångstavar som också fungerar som tältstänger. För ytterligare volym och sittutrymme finns ett extra snöre som knyts i den torklina som finns på insidan av takåsen.

Själv sover jag i en s k quilt eller ett täcke, vilket är en dröm för den som gillar att sova på sidan till skillnad från vanliga sovsäckar som är avsedda för orörliga ryggliggare. Tanken med en quilt är att de saknar botten, eftersom dunfyllningen på en vanlig sovsäck där pressas samman av kroppsvikten och därmed inte isolerar. Genom att utesluta botten och huva sparar man vikt.
Det är istället liggunderlaget, i detta fall det gröna, självuppblåsande underlaget av märket Thermarest som isolerar mot marken. Att använda en quilt fungerar enligt min efarenhet bra ungefär ned till fryspunkten. Sedan är en traditionell sovsäck varmare.

Bilden visar quilten med baksidan uppåt och de elastiska band som håller den intill kroppen och minimerar drag.

Eftersom quilten saknar huva så behöver man något varmt om huvudet när man sover i den. Jag använder en hemsydd s k bomber cap. Den består av två lager tunn ripstopnylon, mellan vilka ca 1 cm tjock syntetfyllning av märket Primaloft är inlagt. Den väger ca 60 gram och är den varmaste mössa jag har. Jag använder den naturligtvis också som vanlig mössa vid behov.

Jakob använde en ultralätt dunsovsäck som är obetydligt tyngre än quilten (båda väger mellan 600-700 g) från Marmot. Säcken, Hydrogen, anses av tillverkaren klara -1 C. Det kallaste vi hade var ungefär +3 C.

Jakob sov gott i sin säck.

Kebnekaiseturen - ryggsäck och packvikter

Kebnekaiseturen var en sexdagarstur med min trettonårige son Jakob, hans första riktiga fjällvandring. Han bestämde förra sommmaren att han ville upp på Sydtoppen i år. Väl motiverad således.
Eftersom jag är intresserad av det amerikanarna kallar "ultra light backpacking" och jag själv kallar lättpackning, så var det självklart att det var minimerad packning som gällde. Jakobs packvikt var 5 kg plus 3 kg mat vid start.
Min egen packvikt var 7 kg plus 7 kg mat vid start. Det innebar att vi båda bar 18% av våra respektive kroppsvikter. Han bar sin personliga utrustning och jag bar all gemensam utrustning (tält, kök, säkerhetsprylar etc) .

Här ser vi Jakob vid starten nära Nikkaluokta, med 7 kg på ryggen. På kroppen en tunn synteskjorta och en tunn vindblus. På benen vanliga tunna syntetbyxor. På fötterna tunna nylonstrumpor och lätta skor av märket Salomon Tech Amphib.

Så här såg ryggsäcken ut. Jag har sytt den själv och den rymmer runt 50 liter, gissningsvis. Den väger knappt 250 g och är sydd av tunn, silikoniserad nylon med bottnen förstärkt med något tjockare och stryktåligare nylonväv. Tre ytterfickor, delvis av nät och delvis av riktig tunn nylonväv, kompletterar det hela.

Lägg märke till den lilla svarta midjeväskan under ryggsäcken. Denna spänns runt höfterna med vadderade band och tjänstgör som avbärarbälte eftersom ryggsäcken "står" på den. Ryggsäcken saknar ram, istället får den en styvhet längs ryggen genom att ett hopvikt liggunderlag i hållare på insidan stagar upp den. Detta fungerar mycket bättre än man skulle kunna tro för den här typen av lätta bördor.

Min egen ryggsäck var av samma typ, men något större och sydd av tyngre väv, med en vikt på drygt 500 g.

Vill man att barn och ungdomar skall få ett positivt intryck av sin första fjällvandring kan jag rekommendera lättpackning. Pappa slipper dessutom bära 35 kg om han också kör med samma typ av utrustning.

Kebnekaiseturen - Vindskydd till gaskök av alufolie och alunät

Jag hade gjort ett vindskydd av alunät från Biltema och vanlig folie som jag fäst med en häftapparat. För att göra det hela lättare (nätet var ganska tungt) klippte jag också stora, rektangulära hål i nederdelen. Syfter var att nederdelen där gasbehållaren finns, skulle ventileras/kylas och överdelen där lågan och kitteln finns, skulle vara vindskyddat.
Det hela funkade bra, men alunätet tålde inte upprepade hoprullningar och utvikningar, utan började efter någon dag falla sönder.

Ytterligare bilder på det hemsydda tältet i Kebnekaise

Här är yttertältet i "vackert väder-läge" med de teleskopiska stavarna/tältstängerna maximalt utdragna. Ca 40 cm luftspalt runt om i nederkanten sörjer för god ventilation och minimalt med kondens. Regn som faller någorlunda lodrätt är inget problem. Den här bilden visar tältets framsida, med de två långa blixtlåsen stängda.

Här ser vi baksidan av tältet, där innervolym och vindmotstånd utökats med hjälp av de extra fästena som går via vandringsstaven.

Framsidan av tältet är här uppfälld och lagd över takåsen. Här har tältet varit riggat för hård vind från baksidan. Där går tältduken ned till marken. På läsidan/framsidan som nu är öppen har en luftspalt på 2-3 dm lämnats mellan tältduk och mark för god genomluftning.

Här är det ena av de två individuella kombinerade bivacksäck/innertälten uppspänt.

Här ser man båda innertälten, som har myggnät på ena sidan, uppsatta. Det bakre är sytt av diverse överblivna bitar av tunn ripstop-nylon med silnylon-golv. Därav lapptäckes-intrycket. De båda innertälten väger 210 g vardera och yttertältet väger ca 525 g. Tältpinnarna väger något hekto och det hela landar således på drygt ett kg för ett tvåmanstält. Vandringsstavarna inte inräknade, de har jag ju ändå med mig, men de väger 460 g.

Några bilder på gympadojor och lätt "tält" från Kebnekaise 2006

Enkelt att vada i gympaskor, tunna byxor och tunna strumpor. Bara att kliva på utan att missa ett steg.


Med "gympadojor" på Kebnekaises Sydtopp.



Det nya, hemsydda "tältet" nedanför Tuolpagorni.